En Kram.

Vad kan en kram betyda för en?
En kram är någonting man oftast ger till personer som man känner väl, som familj och vänner. Oftast när man får en kram av sina närmaste, så tänker man inte på vilka känslor det kan väcka, eftersom det är en sådan naturlig sak att det går på ren rutin. Men hur agerar människor av att få en kram av någon helt okänd?

Jag bestämde mig för att kombinera min dokumentäruppgift med ett litet socialt experiment, och bad tre tjejer från klassen att delta i detta, det såg ut ungefär såhär:

En gratis kram till alla som ville ha det, utan någon baktanke, eller syfte, vilket väldigt många trodde vi hade, mer än att sprida lite kärlek och glädje i folks vardag. Hur agerar människorna i Auckland av en kram från en människa de aldrig träffat i sitt liv förut? Här är några av kommentarerna: 

”Never let go.”

”You just made my day!”

”You are doing such a great thing, this is wonderful.”

Detta är ett urval av kommentarer vi fick av olika människor. Om det är någonting jag har lärt mig under dagen, även om jag visste det innan, så är det att man aldrig är för ung eller för gammal för en kram. En kram kan lyfta upp hela ens dag, och glädjen i folks ansikten är sådant som sitter kvar i ens hjärna och kan få en att sitta och småle ungefär när som helst.

Hur såg det ut då? Har plockat ett par bilder för stunden, fler kommer med största säkerhet på Facebook någon gång nästa vecka.  

 

En snabbvisit hem.

Det är intressant egentligen, hur en sådan liten sak som ett skype samtal kan ljusa upp hela ens dag. Man tänker inte på det, men man ser saker lite bättre helt plötsligt. Man får en inblick av att allting är som det ska vara där hemma, förändring men ändå samma gamla grej.

Och bemötandet, det är väl det bästa.
En Pappa som på frågan: "Vill du prata mer med Robin?" enkelt svarar: "Näe."
En mor som, trots att hon filmar allting, berättar saker som: "Nu går jag ner för trappan". Wow.
Björn, som det första jag hör av hans röst på två månader är: "Du har fan inte blivit grannare!"
Jonas, som inte ens säger något, utan ger mig fingret, och bestämmer sig för att det inte är nog, så han ger mig det andra också.
Bäst på hela samtalet är ju utan tvekan när jag får se en liten glimt av Jezzie, vår underbara hund, och hur jag trots hennes dåliga hörsel direkt försöker kalla på henne genom Ipaden där hemma. Sekunden man ser att hon känner igen mig på skärmen och öronen viker sig bakåt och svansen börjar gå så slås man av en sådan längtan av att bara vara där och få krama om henne. Världens finaste varelse, hunden. Som alltid vill leka när du vill göra annat, och är totalt ointresserad av dig när du bestämt dig för att faktiskt spendera tid med den och vill leka. Som skäller på alla smällare runt nyår, och gräver in sig i häcken under sommaren där hon kan få skugga. Hon som alltid älskar mig, och hon som jag alltid kommer älska.

Som sagt, totally made me day, eller the day after, eftersom samtalet var runt 11 på kvällen för mig.

Avslutar med en bild på husse och hund, som helt klart visar
hur deras relation varit i hela hennes liv.

Med trötta hälsningar,
Robin

End of Term 1!

Termin 1 är slut, 10 veckor av skola har passerat, 30 to go.

Utan att ha riktigt märkt det har tiden flugit förbi. Med ett jävla tempo har man alltid haft saker i tankarna och inte riktigt hunnit stanna upp och tänka efter hur långt tid jag har varit här. Det känns som att jag bara varit här för en liten stund, men samtidigt känns det som att det var en evighet sen jag lämnade Sverige och träffade alla underbara människor.

Termin 1 är som sagt slut, och vad jag tycker är intressant är hur sammanhållningen i klassen förändras på bara ett par veckor, och i vilket tempo som klassen jobbar för att få en så bra sammanhållning som möjligt. Under tre år på gymnasiet så kände man först i slutet av tiden hur härlig ens klass var och att man faktiskt skulle sakna dem. Nu känner man hur folk jobbar för att bygga den här sammanhållningen snabbare, eftersom vi faktiskt bara har ett år tillsammans.

Dagen spenderades med att slänga ut soffor och fåtöljer i den 20 gradiga solen, dricka öl med läraren och animation students, och allmänt njuta av livet. Stämningen var verkligen på topp, och man kände en liten försmak på hur sommaren kommer vara.

Avslutar med "the million dollar shot" på Matthew och Harry, what a combo!

Mormors dag!

Mormor, Tanten, Kerstin, Världens bästa.

Kärt barn har många namn. Och om det aldrig varit mer rätt än här. Det finns bra människor här i livet, de finns människor som man betraktar som dem bästa, dem som alltid finns där och lyssnar och som man älskar. Sen har man min mormor. Hon är bättre än alla dessa människor, tillsammans. Hon är människan som alltid bryr sig, ställer upp och lyssnar, oavsett hur hon mår och känner sig. Egoism finns inte i hennes tankesätt, och hon sätter andra före sig själv i alla lägen. Det är svårt att förklara min mormor, för att ord är oftast inte nog. 

Hur ska man kunna förklara att en människa är så bra som en människa kan tänkas vara? Hon är inte människan som inte säger nej, hon är människan som älskar dig oavsett, och hon är människan som kan se på en direkt om någonting inte riktigt stämmer. Nej, det är svårt att förklara tant Kerstin, för hon är så mycket bättre än vad jag hittills förklarat och lite till.

Min mormor, som spelade fotboll med mig i trädgården när jag var liten, som fortfarande tror att hon kan vinna över mig i "sätt-handflatorna-mot-varandra-ta-sats-och-putta" leken, och som kan avgöra på 5 sekunder ifall vi sitter vid datorn eller inte när hon ringer. Mormor som fortfarande tror att våfflor och pannkakor är det godaste vi vet, att vi är intresserade i alla böcker och artiklar hon hittar till oss, och blir lika "chockad" varje gång vi säger att vi är bakfulla, fastän det är Söndag och att det var likadant förra veckan. 

Min mormor, som har haft alldeles för många motgångar här i livet. Det kan inte vara lätt att vara laktosintollerant, glutenallergiker och elöverkänslig, och att ha en gammal ryggskada på det. Men trots det så hjälper hon alltid med Jezzie, erbjuder alltid oss att laga mat till oss och är alltid intresserad av vad vi gör eller ska göra. Hon är en kämpe med det godaste hjärtat som finns, och jag kan prata för både mig själv och mina bröder att vi älskar dig mormor, och hoppas du får den bästa dagen du möjligtvis kan få.

Mormor kör "Albanen", Julafton 2010. 

Jag älskar dig lite extra eftersom jag är din favorit och ditt bästa barnbarn. 

Med kärleksfulla hälsningar,
Robin

Hur det är att vara svensk i Nya Zeeland.

Det finns 6 saker som man får uppleva om och om igen som svensk här i Auckland:

- Folk tror att människor från Finland och Sverige är samma sak, och tror att vi kan dricka alkohol som dem. Det slutar illa alldeles för ofta.

- När man hör en ABBA låt, som faktiskt är ganska populärt här, så finner man sig snabbt sjungandes på låtarna, av den enkla anledningen att det är någonting från Sverige.

- Man är Schweizare hälften av gångerna då folk inte riktigt vet skillnaden.

- Folk som inte vet var man är ifrån men hör en prata svenska tror man kommer från Tyskland.

- Folk tror att Sverige ser ut ungefär som Grönland, och att man som svensk borde kunna stå ut med hur mycket kyla som helst, även om man har shorts och linne på sig.

- Sist men inte minst så tror man att alla som kör med en Volvo kommer från Sverige, och kollar automatiskt in i varje sådan bil som passerar.

Glädje, Dans och massvis av människor!

Det känns som att man har hört om allt för mycket tråkiga saker den senaste tiden, händelsen i Norge, flygkraschen i Ryssland och som alltid svälten i Afrika för att ta några exempel. Idag var det dags för en bra sak istället. Idag var det invigning av Rugby World Cup som hålls här i Auckland, och värt att veta är att rugby är Nya Zeelands nationalsport.

Gatorna var överfulla, inga bilar kom fram då det överallt var människor som sprang runt på gatorna, viftade med flaggor, dansade i gatukorsningarna, och kramade var och varannan person. Folk sjöng, folk skrattade och folk var väldigt berusade. Vad man verkligen såg i folks ögon var glädje, och man kom på sig själv stå och le eller skratta åt alla olika sorters människor som var målade i ansiktet, klädda i sina länders flaggor och färger.

Detta är troligtvis årets höjdpunkt här, och de närmsta 6-8 veckorna gissar jag att jag inte kommer höra mycket annat än rugby hit och rugby dit, även om jag fortfarande föredrar sporten under vatten. Men man kände verkligen glädjen i luften, och det var folkfest som aldrig förr. Vad som är säkert är att detta med största sannolikhet aldrig skulle hända i Sverige, och aldrig med liknande effekt. Här fanns människor av från alla deltagande nationer dansandes på gatan (Förutom Irländarna, dem hittade jag bara på pubarna, true story) skrattandes och kramandes med varandra. Hade det varit något liknande i Sverige hade det troligtvis slutat med huliganbråk mellan alldeles för berusade danskar och svenskar som med största sannolikhet varit liiiite för gamla för att det ens skulle kunna tänkas vara acceptabelt. Lite lönnfeta medelålders män liksom.

Jag lägger upp lite bilder på Facebook när jag gått igenom dem!

Med glada hälsningar,
Robin.

Rugby World Cup incoming!

Vecka 8 av 10 av Term 1 snart klar, äckligt snabbt går tiden här nere faktiskt. Känns inte som att jag har varit här i 1 månad och 11 dagar om man säger så. Plåtningar hela veckan, och har fått mitt student ID, finally, så har kunnat börja gymma igen.
 
Antingen så väger kilona mer här på Nya Zeeland eller så har jag blivit en stor del svagare, tyvärr tror jag på det sistnämnda.

Rugby World Cup börjar i Auckland imorgon, de stänger av gatorna, gatan mitt emot min lägenhet är bevakad 24/7 av poliser, då ett av lagen bor på hotellet mitt emot, bussarna får man inte plats på, gatorna är fulla av turister som inte vet vart dem ska ta vägen och det är fullständig rugby hysteri från Nya Zeeländarna. Detta är som boule-VM för pensionärer, decenniets höjdpunkt.

Jag håller mig till rugby under vattnet for now, om man säger så.

Med svaga hälsningar,
Olsson!

Bay of Islands

Har haft min bästa helg än så länge här på Nya Zeeland, spenderat i Paihia, Bay of Islands.

Vad som är säkert, det är att jag aldrig kommer att bli en ”fiskemänniska”. Jag har träffat Nya Zeelands spearfishing champion, ölat på världens näst äldsta fiskeklubb och spenderat en helg med människor som troligtvis snackar om fiske i sömnen. Inte har jag blivit ett dugg mer intresserad av det för de. De snackar om det ena och det andra, jag nickar och håller med och ser inte skillnad på varken kingfish eller snapper eller allt vad det heter.

Men shit, om någon har sett världens natur på sin bästa sida denna sommar, så är det jag. Big Sur, Yosemite Park och Bay of Islands...Jag rekommenderar varenda människa på denna jord att besöka dessa platser någon gång i sitt liv. Jag har besökt dessa platser innan jag är 20 år fyllda, jag kan knappt tänka mig vilka platser jag kommer se innan jag är 30.

Bay of Islands, vilket ställe. Lördagen startade med en simtävling, med snorkel, mask och fenor, där man ska simma mellan 2 öar, ca 4 km. Jag har nog aldrig varit med om någonting så utmattande. Direkt efter, och då menar jag verkligen inom en minut efter att loppet är avslutat, hoppar vi på båten, och ger oss iväg för att spearfisha, vet inte ordet på svenska, bland öarna. Helvete vilken natur, vilket landskap, och framför allt, vilket vatten. Klarblått vatten i sin renaste form, och att snorkla omkring här bland fiskstim och massa rev var en upplevelse jag inte kommer att glömma.

Senare på kvällen så känns det som att jag blir slängd tillbaka 5 år i mitt liv, när vi kliver in på den lokala baren, jag och 2 andra killar som också var med och tävlade. På ”dansgolvet” har vi killar som bråttas, vid biljardbordet så har vi killar som står och låtsasjuckar varandra innan de ska skjuta och när det kommer in en någorlunda good looking tjej så vänds alla blickar dit och killarna stimmas runt dem. Det kändes verkligen som högstadiet igen. Men kvällen var inte dålig för det, trevligt folk, bra öl och nya bekantskaper. Jag måste ju säga att det inte är första gången jag ”går ut för ett par öl”, men slutar kvällen med att sluka jägerbombs och tequila. Och tyvärr har jag en dålig vana av att behöva gå upp innan 0700 morgonen efter var gång också. Jag måste sluta skryta om hur svenskar kan dricka också, jag får det att låta som att jag är en jävla finne, senaste gången slutade det med att jag hade shottävling med en 24-årig alkoholist. Han betalde såklart.

Kan väl även nämna att detta inlägget skrivs alldeles för onyktert klockan 2 på natten, och som sagt, jag ska gå upp innan 7 imorgon för en dag med fridykning, spearfishing och fotografering. Känns som att det kan bli en bra dag ändå. Livet.

Mitt nya smeknamn är Sven, för det är det svenskaste namnet folket här vet. I kind of like it.

Med Onyktra Hälsningar,
Robin ”Sven” Olsson