Att förklara mina dagar i Queenstown kommer vara svårt att beskrivas i ord. Hur beskriver man en känsla av en sådan frihet, glädje, beundran och förvåning? Att hitta ord som på ett riktigt sätt förklarar hur Queenstown är stad, och vilken atmosfär den förmedlar är näst intill omöjligt. Queenstown är känd som äventyrarens paradis, världens huvudstad för aktiviteter, med 100 tals olika aktiviteter som bungyjump, fallskärmshoppning, helikopterflygning, ”paraglide”, rafting, kryssningar, båtfärder och så vidare i all oändlighet. Men vad som har varit nummer ett i fyra dagar har varit naturen. Att köra upp i och omkring snöklädda berg i 25 graders värme, att ha 360 graders sjuk utsikt med allt från sjöar, berg och vattenfall, och med slingrande serpentinvägar att köra omkring i och stanna var 10:e minut för att fotografera.
Jag har tänkt på hur jag ska kunna förklara mitt år här nere till folket hemma när jag väl kommer hem, och har ännu inte kommit på något bra sätt att beskriva mina 5 månader hittills. Hur kan man förklara ett helt sjukt år av sitt liv till någon som oftast förväntar sig att man ska beskriva det i max 10 meningar? Var ska man börja? Vad har varit bäst? Och sanningen är att jag egentligen inte kommer vilja berätta för folk hur jag har haft det, jag hade velat visa dem själva, för det kommer inte gå att förklara. Känslorna som detta land förmedlar går inte att förklaras i ord, det måste upplevas. Att känna sig helt fri, men att samtidigt känna att man har ett mål, ett syfte, att man hör till någonstans. Att ha människor från hela världen omkring en varje dag, med liknande tankesätt som en själv, som många själva kommit ner till detta land för äventyr och för någonting annorlunda.
Jag har tänkt på hur jag ska kunna förklara mitt år här nere till folket hemma när jag väl kommer hem, och har ännu inte kommit på något bra sätt att beskriva mina 5 månader hittills. Hur kan man förklara ett helt sjukt år av sitt liv till någon som oftast förväntar sig att man ska beskriva det i max 10 meningar? Var ska man börja? Vad har varit bäst? Och sanningen är att jag egentligen inte kommer vilja berätta för folk hur jag har haft det, jag hade velat visa dem själva, för det kommer inte gå att förklara. Känslorna som detta land förmedlar går inte att förklaras i ord, det måste upplevas. Att känna sig helt fri, men att samtidigt känna att man har ett mål, ett syfte, att man hör till någonstans. Att ha människor från hela världen omkring en varje dag, med liknande tankesätt som en själv, som många själva kommit ner till detta land för äventyr och för någonting annorlunda.
Nej, hur mycket jag än försöker hitta ord för mina tankar och känslor så finner jag dem inte, eftersom det finns en del saker här i världen som inte kommer kunna gå att beskrivas, utan måste upplevas. Och det är dessa upplevelser som gör livet värt att leva, som pushar mig vidare här i livet i hopp om fler av dessa. Det är dessa upplevelser som uppmuntrar mig att följa min dröm och resa runt i världen, för att få ta del av allt som inte går att beskrivas i ord, utan att få känna det för mig själv.
Hittade för övrigt en flaska Rekorderlig på en bar här i Queenstown. Jag har nog aldrig betalat så mycket för en dryck under 5% alkohol, men jävlar vad värt det var att få dricka den igen. Av första klunken skickades man tillbaka 6-9 månader i tiden, men chillande i stadsparken, valborg, baltider, och främst studentvecka, studentdagen och sena sommarkvällar med världens bästa människor.
Hittade för övrigt en flaska Rekorderlig på en bar här i Queenstown. Jag har nog aldrig betalat så mycket för en dryck under 5% alkohol, men jävlar vad värt det var att få dricka den igen. Av första klunken skickades man tillbaka 6-9 månader i tiden, men chillande i stadsparken, valborg, baltider, och främst studentvecka, studentdagen och sena sommarkvällar med världens bästa människor.
Det är i skrivande stund 5 månader kvar till graduation. Hur mina sista 20 veckor av skola kommer se ut här nere kan jag ännu inte säga, men det lutar väldigt starkt åt att jag kommer ha några av de bästa dagarna i mitt liv framöver, och att jag kommer att komma hem som en förändrad men väldigt lycklig man. Tills dess:
Med Hälsningar,
Robin.
