Bengan!

Bengt Olsson.

Bengan, Biffen. Postarn och viktigast av allt, Köttbullslegenden.
Min pappa är om något, en speciell människa. Han är inte den som frågar hur man mår, han är inte den som ser om någonting är fel, och inte den som man går till om man behöver prata ut. Men det är okej. Jag har redan dem personerna i mitt liv, jag behöver inte en till. Min pappa är personen jag kan fråga om vad som helst, och veta att han ställer upp. Om det så är att jag behöver skjuts någonstans klockan 10 på kvällen, eller behöver hämtas när han är på väg att gå och lägga sig, så ställer han upp. Det finns ett speciellt förtroende till min pappa, eftersom jag vet att jag alltid kan lita på att han kommer göra den rätta saken. Han står för vad han tycker, även om han ibland tycker jävligt korkade saker. Men han ställer alltid upp för mig och min familj, även om han, som typisk svensk han är, inte har problem över att klaga över det. Min pappa har nog permanenta blåmärken på sina armar efter mina och Jonas "attacker". Vad han behöver veta är att vi alltid har uppskattat vår relation, du har alltid varit tillräcklig för oss, för du har alltid varit vad vi behövt. Vi behöver inte alltid personer att prata ut med, utan ibland räcker det med någon som vi kan skämta med, bråka lite med, och framför allt lita på.

Mitt främsta minne med dig är inte ett speciellt minne. Det är alltihop. Alla stunder Jonas kallat ut mig från mitt rum för att kittla dig och få dig att ge upp, alla gånger du kommit och hämtat mig fastän det är sent på kvällen, och alla gånger du lagat oss vår legendariska lillbabs måndag. Det finns en anledning till att du och mamma passar så jävla bra ihop, för ni är så pass olika, och ni tillsammans har gett oss den bästa uppfostran  vi någonsin kunnat tänka oss, även om Björn inte är särskilt grann nu när man summerar alltihop.

Bengan, även om nu inte är den känsliga typen som pratar en jävla massa om dina känslor, så vet jag att du bryr dig om mig alltid, och det uppskattas alltid, även om det inte alltid visas. Mina bröder tycker likadant.

Och Grattis på födelsedagen, 63 år din jävla gubbe, 2 år till och du är fri från drömjobbet på Posten, vi alla undrar hur du ska klara dig utan det.

    Björn, du får ursäkta att du inte är med på bilden, men jag kan inte riskera att bli avstängd från bloggen, med tanke på hur ful du är så var risken stor. Jag hoppas du har förståelse för det!

/ Robin.